Etiketten är vinets fönster ut i världen. Förutom att den ska få flaskan att sticka ut på butikshyllan ska etiketten också ge en vink om vinets karaktär, historia och vad man kan förvänta sig av det. Etiketten ska ge betraktaren en glimt av anden som är inhyst i flaskan. Lyckas man förmedla detta kommer kombinationen av färg, form, illustrationer och mönster att framkalla en stark köplust och en iver att tillfredsställa smaklökarna. Etiketten säger: Se mig, smaka mig!
Färgerna spelar förstås en viktig roll. Var någonstans på färgskalan man väljer att lägga sig har stor betydelse för hur man kommer att uppleva vinet.
Ljusa färger med accenter som rött, gult eller klarblått har med tiden blivit klassiska och ger någon sorts garanti för att vinet ändå håller en viss kvalitet. Svarta etiketter kan ge en känsla av lyx och andas, för vissa betraktare, synd och dekadens. Men i första hand gör en mörk etikett själva vinet tyngre. Detta på gott och ont. Omöjliga färger att ha på vinetiketter är dova jordfärger som brunt, mörkgrönt och mörklila. Dessa färger som ändå påminner starkt om färgen på druvorna tenderar att dra ner produkten. Att helt enkelt göra den tråkigare än vad den antagligen är.
Bilder på hundar, lejon eller fyrtorn får dig kanske att köpa vinet som en rolig gåbortpresent till hundägare, storviltsjägare eller en fyrvaktare, om du nu råkar känna någon. Men mer sällan köper du ett kitschigt förpackat vin till dig själv. De flesta går fortfarande efter myten om att ett hyfsat vin alltid ska ha en illustration på vingården och namnet satt i ett traditionellt typsnitt på den vita etiketten. Därför ses en annorlunda etikett ofta som ett varningstecken på att flaskan innehåller ett sämre vin. Men tiderna förändras och i takt med att allt fler prestigefyllda vinhus vågar variera sig med färg och form kommer butikshyllorna snart att bli roligare att titta på.
Bob fick uppdraget av Philipson Söderberg/Altia att ta fram vinetiketter för tre av deras viner som säljs till restauranger och barer.
Vinerna som skulle förpackas var ett rött, ett vin och ett rosévin. Förutsättningarna var att designen på etiketterna skulle förmedla kvalitet och förtroende i ett tydligt sammanhang.
Temat som vi presenterade och som vi sedan utvecklade var baserat på ”tiden”. Vinerna fick i tur och ordning sina namn efter olika tidpunkter på dygnet och det genomgående språket blev italienska. Det vita vinet fick namnet ”Alba Nuova”, ny soluppgång, det röda ”Tramonto”, solnedgång, och rosévinet ”Pomeriggio”, eftermiddag. Övriga texter och illustrationer på etiketterna har även de med tiden att göra. Citat och korta texter speglar olika aspekter på begreppet tid. Färgerna vi har använt är nära förknippade med innehållet i flaskan. Rött, ljust grönt och rosa. Accentfärgerna är guld och silver.
För tillfället finns ”Alba Nuova” och ”Tramonto” ute till försäljning. Lanseringen av rosévinet ”Pomeriggio” ligger i startgroparna.
Det senaste vi hörde från Philipson Söderberg/Altia är att vinerna blivit små framgångar bland restaurangerna och att många redan har gjort dem till sina husviner. Roligt, tycker vi på Bob och ett dessutom ett bra betyg till oss.
När det gäller marknadsföring är det oftast detaljerna som påverkar våra val. Och man har inte många sekunder på sig att fånga konsumenten med en förpackning som riktar tydliga pilar mot innehållet. Att på rätt sätt förmedla de viktiga komponenterna för ett bra köp blir därför avgörande. Förpackningen i all ära men vill man få konsumenten att köpa produkten om och om igen finns det inga enkla knep. Det krävs bara ett riktigt gott vin.
https://folkofolk.se/company/philipson-soderberg/
